French Rococo Era Painter, 1733-1808 French painter, draughtsman, etcher and landscape designer. He was one of the most prolific and engaging landscape painters in 18th-century France. He specialized in architectural scenes in which topographical elements derived from the buildings and monuments of ancient and modern Italy and of France are combined in often fantastic settings or fictitious juxtapositions. The fluid touch and rich impasto employed in his paintings  Related Paintings of ROBERT, Hubert :. | Imaginary View of the Grande Galerie in the Louvre in Ruins | Terrace Ruins in a Park | The Pont du Gard AF | At the Hermit s | Italian Park A |
Related Artists:
Charles Cottet
Charles Cottet (1863-1925), French painter, was born at Le Puy-en-Velay and died in Paris. A famed post-impressionist, Cottet is known for his dark, evocative painting of rural Brittany and seascapes. He led a school of painters known as the Bande noire or Nubians group (for the somber palette they used, in contrast to the brighter post-impressionist paintings), and was friends with such artists as Auguste Rodin. Cottet studied at the École des Beaux-Arts, and under Puvis de Chavannes and Roll, while also attending the Academie Julian (where fellow students formed Les Nabis school of painting, with which he was later associated). He travelled and painted in Egypt, Italy, and on Lake Geneva, but he made his name with his sombre and gloomy, firmly designed, severe and impressive scenes of life on the Brittany coast. Cottet exhibited at the Salon of 1889, but on a trip to Brittany in 1886 he had found his true calling. For the next twenty years he painted scenes of rural and harbor life, portraying a culture Parisians still found exotic. He is especially noted for his dark seascapes of Breton harbors at dawn, and evocative scenes from the lives of Breton fishermen. He was close friends with Charles Maurin, and his group included the painter Felix-Émile-Jean Vallotton. Cottet has often been associated with the picturesque seaside symbolism of the Pont-Aven School, though Vallotton famously painted Cottet as a leader of Les Nabis, beside Pierre Bonnard, Edouard Vuillard, and Ker-Xavier Roussel, in his Five Painters (1902-3; Kunstmuseum Winterthur). Cottet was more explicitly the leader of his own small movement, the Bande noire of the 1890s, which included Lucien Simon and Andre Dauchez, all influenced by the realism and dark colours of Courbet.
VERNET, Claude-Joseph
French Painter, 1714-1789 Painter. Vernet probably received his first lessons in painting from his father, Antoine, who then encouraged him to move to the studio of Philippe Sauvan (1697-1792), the leading master in Avignon. Sauvan supplied altarpieces to local churches and decorative works and mythologies for grand houses in the area. After this apprenticeship Vernet worked in Aix-en-Provence with the decorative painter Jacques Viali ( fl 1681- 1745), who also painted landscapes and marine pictures. In 1731 Vernet independently produced a suite of decorative overdoors for the h?tel of the Marquise de Simiane at Aix-en-Provence; at least two of these survive (in situ) and are Vernet's earliest datable landscapes. These are early indications of his favoured type of subject, and Vernet would have studied works attributed to such 17th-century masters as Claude Lorrain, Gaspard Dughet and Salvator Rosa in private collections at Aix and Avignon. Three years later Joseph de Seytres, Marquis de Caumont, who had previously recommended Vernet to the Marquise de Simiane, offered to sponsor a trip to Italy.
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).